Journalisten Petter Larsson har idag en krönika i Sydsvenskan som sätter fingret på sakfrågan kring Rosengårdskravallerna och lyfter upp det som vi på Ockupantnytt skrivit om från början. Om mediahypen och den självalstrande rundgången skriver han:

Svenska medier drömmer om Paris. Ända sedan upploppen i de franska förorterna 2005 har jag då och då fått förhoppningsfulla reporterfrågor om när det kommer att hända här, så fort en bil stuckits i brand eller någon kastat sten.

och förtsätter

Det ger fritt spelrum för opinionssidornas spekulationer, som trots att vi har en uppsjö av oberoende tidningar i landet alla går ut på samma sak: Tillresta våldsturister och professionella bråkmakare ur medelklassen – det måste alltid påpekas, eftersom medelklasspersoner aldrig kan ha legitima skäl för uppror – förstör för Rosengårdsborna. Det borde de ge fan i. ”Ingen vill ha er där”, skriver till exempel Dilsa Demirbag-Sten i Expressen. ”Ideologisk kolonialism”, fastslår Per Svensson (20.12).

Läs hela! Det bästa som skrivits i mainstreammedia än så länge. Kanske kan händelsförloppet vi pratade om i förra posten gå snabbare än tänkt?

PS. Krönikan avslutas med en intressant mening: ”Kravallen som metod är förstås tvivelaktig – och sällan särskilt effektiv om syftet är något utöver att väcka uppmärksamhet – men jag tror att det är i just strukturella banor man måste tänka.”. Som vi tidigare annonserat kommer den svenska kravallens historia att granskas närmare och där kommer vi kanske närmare svaret om kravallens effektivitet. Är den bra till något annat än att väcka uppmärksamhet? Ger den resultat?